5 juni - "Gul ärtsoppa".

Jag har berättat om det tidigare. Mitt försök att skapa en liten äng på baksidan av min ateljé i Ödeshög. Kort är det så att jag för några år sedan bad kommunen, som äger fastigheten, om att få ett slut på gräsklippning och gödsling av den av torka och sol utsatta, ofta fula och skräpiga gräsmattan, för att ge den möjlighet att utvecklas till något helt annat - en vacker blomsteräng.

Gebbes äng vid ateljén.

Resultatet är faktiskt långt över förväntan. Naturligt har blomstren alltmer tagit över, vilket jag har redogjort för tidigare genom att föra en artlista. Allt har skett spontant och utan min påverkan med ett undantag ...

... höskallra har jag fört hit med fröspridning från min äng hemmavid, med ursprung från Öland.

En av de exklusivare arterna är enligt min mening varianten av ängshaverrot, småhaverrot, som har återkommit med något exemplar varje år.

Småhaverrot.

Men, det jag tänkte fokusera på idag är det jag skämtsamt rubricerat som "Gul ärtsoppa". Jag gjorde en liten inventering häromdagen och hittade fem olika arter av gulblommiga ärtväxter. Det kan väl vara något att berätta om.

Jag tar dem i ordning:

Humlelucern är allmännast. Den bildar nästan som en egen undervegetation. Dess sneda blomklasar blinkar gult överallt. Den revar flitigt.

Gulvial finns representerad med ett par exemplar, men den kommer nog att sprida sig mera efter hand. Den fanns inte där från början.

Käringtand har gått åt andra hållet nu när ängen blivit frodigare. Den finns idag kvar endast med en individ. Den gillar torka och utsatthet.

Jordklöver finns ganska rikligt. Insprängd i humlelucernens blommatta sticker de upp lite högre med blekare och något större blomklasar. Den är lätt att missa.

Tråklöver är en nästan försvinnande liten gulblommande ärtväxt i de torraste partierna. Den lever på marginalen i kanten av ängen men är nästan heltäckande i den kortklippta gräsmattan bara någon meter bort.

Gullklöver, fotograferad 2024 i Ödeshög, men inte på min äng.

Nu är det bara en liten gulblommande ärtväxt kvar att hoppas på i min lilla äng, nämligen gullklöver. Men dit tror jag att det kan vara långt.