Under det vackra, klara, blå himmelshål som vi kallar Gläntan och som ligger molnkransad över Ombergsbygden idag, åker jag ut till närliggande Sjöstorpskärret för att skissa lite växter, har jag tänkt. Det jag främst vill söka är den lilla orkidéen honungsblomster som brukar växa, ibland ganska ymnigt, på kanten av axagsvätan just här.
Flocken med ungkor i betet får spatt av mitt besök och kutar iväg över blötan så att dyngan sprätter om klövarna. Sen står de längre bort under björkar och spanar blygt och halvskrämt i riktning mot mina bestyr.
Jag traskar runt på vingliga ben mellan stående tuvor, men finner faktiskt inga honungsblomster, vilket gör mig fundersam och en aning bekymrad. Istället har jag nu satt mig på en någorlunda torr tuva och skissar av några små blodnycklar.
Flugblomster och blodnycklar, en akvarellskiss i "boka".
När jag sitter och tecknar upptäcker jag alldeles nära intill små exemplar av flugblomster. De är ännu lite ynkliga, några bara ett par centimeter över backen, typiskt anemiskt gröngula och bara enstaka av dem har gått i blom.
Jag fortsätter därefter ner till Tåkern och genar över mossen hem, ser att Kjell och Lisbeth är på plats i torpet och stannar till för en kort pratstund mitt i omplanteringen av deras fuchsior.
Bålgetingdrottning.
- Jag blev precis stucken av en den här damen, säger Kjell och visar upp en vacker bålgetingdrottning och en rödstungen underarm. Jag blev omedvetet alldeles för närgången, men det känns ändå rätt okej, fortsätter han, inte mer än ett vanligt getingstick faktiskt.
En underbar och stark doft av honung ligger som ett sjok över gläntan. Det är den gula azalean, inflikar Lisbeth. Och Kjell medger instämmande att det inte är hans förtjänst.
-Jag dofter nog mera svett än honung.
Det blir en kort men trevlig pratstund vänner emellan, medan svarthätta, trädgårdssångare och gärdsmyg sjunger högt över alla blomster.
Inlägg
