Jag hämtar vännen Christer i Vadstena och vi kör ner till Tåkerns östra strand, landar vid Hovtornet när klockan är ungefär halv nio om kvällen och solen står lågt och apelsingul över Säbylandet i norr. Vi vandrar ner mot sjön och möter ljuset runt strandmarkerna som silas vänligt genom grönskan.
En bock i paradiset blir direkt mängden av invasiv parksallat som under det senaste året har brett ut sig frodigt i strandskogen. Med den här snabba utvecklingen hotar den att på sikt ta över undervegetationens flora helt. Det känns förfärligt och måste väl åtgärdas på något vis, men hur? Kanske är det för sent.
Parksallat.
Vi bänkar oss på den lägre plattformen i tornet. Sädesärleparet är inte helt nöjda med detta, men efter några minuters anpassning återtar de matandet under plåttaket över våra huvuden.
Sjön är prickad av änder, sothöns, gäss och svanar. Ljuset är gudomligt och vinden har gått i lä. Den bästa av försommarkvällar är här och vi är med.
Christer packar upp den lilla tuben, inköpt nyligen till formidabelt lågt pris och testar.
- Den är ju faktiskt riktigt bra, säger han, efter att ha kollat varenda and i sök efter de tre rödhuvade dykänder som setts tidigare under dagen. Tyvärr dock utan positivt resultat.
Vi njuter av en underbar kvällsstund vid Tåkern och det gör också Benny som anländer lite senare. Tillsammans lyssnar vi efter vassångare som emellertid förblir tyst, medan ett par trastsångare gläder oss med skränig konsert från vasslanden.
Fiskgjusen drar förbi över sjön på fiskefångst och en lärkfalk jagar stora nattsländor och kastanjeborrar som svärmar framför oss över maden. Högt uppe i luften och även nära vattenytan är det tätt som vid ett intensivt snöfall av mindre nattsländor och fjädermyggor och där flyger skrattmåsarna omkring och snappar byten som mitt i maten.
Solen har gått ner nu. Det mörknar och temperaturen faller direkt.
Jag tänker visa dig ett lite "hemligt" ställe, säger Christer, och så lämnar vi Hovtornet för den här gången och far iväg österöver, längs vägarna bort emot Bjälbo, Christers gamla hemmamarker sen årtionden tillbaka.
Denna fem meter djupa ravin rakt över slätten med fall ner mot Tåkern är resultatet av en sen utdikning.
Vid den djupa kanalen byggd vid Marstadträskens utdikning under 1950-talet stannar vi på ett par platser för att lyssna efter eventuella nattsångare.
Vi räknar in två gräshoppsångare och en sävsångare. Det är gott nog. Kärrsångarna som alltid brukar finnas här har uppenbarligen inte anlänt från tropiska Afrika ännu. Det brukar dröja en vecka till. Egendomligt nog hör vi ingen näktergal och varken kornknarr eller vaktel.
Men, en hornuggla far förbi framför oss i skumrasket på jakt. Den flyger tätt förbi torpets syrenhäck och försvinner över ägorna.
- Där borta, pekar Christer över gräshoppsångaren som sjunger från vasskanten, borta i talldungen, häckar hornugglorna varje år.
Klockan är 11.30. Dags att dra sig hemåt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar